Valpningsreportage för Jerkakullen
|
Natten innan de föddes började Charma bädda och flåsa vid 3-tiden så det blev inte mycket sömn den natten. På dagen sen så var hon väldigt orolig och vankade av och an. Jag förstod att det nog skulle sätta igång inom ett dygn. Kl 23.00 på kvällen den 11 gick vattnet. Då bör första valpen komma inom 6 timmar enligt "regelboken".
Charma ville ut väldigt ofta för att tömma tarmen vilket de gör för att valpningen ska gå lättare.
Kl 2.30 satt hon och krystade, slängde huvudet uppåt och skrek till och då kom första valpen!! Vilken tur jag hade en handduk med mig så jag lätt kunde få med mig hela "paketet" med valp + moderkaka in till valplådan!
När vi kom in så fattade stackars Charma ingenting. Såg ut som hon tänkte: Vad händer, jag har ju bara varit ute och bajsat och när vi kommer in igen så sträcker matte fram nåt till mig som rör sig och piper!!
Ja det var "Jerka" som föddes då. Han vägde 305 g.
Han är så söt, ser ut som om han har en fladdermus på rumpan :-)
Efter 1 timme började hon krysta igen
Efter bara några krystvärkar föddes Erik (Fernström) kl 3.33 och vägde 330 g
Efter 23 min, kl 3.56 föddes första tiken som vägde 310 g. "Lillan" mådde så bra först, diade så fint. Tyvärr blev hon sämre så efter ca 8 timmar fick hon somna in.
Mellan 3:an och 4:an tog Charma en paus på 3 timmar!
Kl 6.57 föddes "Jerry", han vägde 370 g.
Jerry & Erik
Jerka & Lillan
Innan nästa valp kom gick det 38 minuter. Kl 7.35 föddes Corrine 375 g.
Så mörk och fin, blir nog lik sin mor tror jag.
Nu blev det 1 timmes lugn paus igen. Charma vilade så hon skulle ha krafter till de två sista.
Kl 8.35 föddes Patricia, den kraftigaste tiken 380 g.
Ja då var 6 valpar födda. Jag hade röntgat Charma så jag visste att det skulle komma en till.
Det tog 2 timmar och 20 minuter innan 7:an föddes.
En stund innan hade jag börjat märka att "Lillan" inte mådde bra.
Kl 10.55 föddes sista valpen, Peggy med en vikt på 340 g.
Det blev lite kaotiskt för mig. Dels skulle jag kolla sista valpen och samtidigt såg jag att Lillan blev sämre.
Jag ringde då till en veterinär som kom hem till mig. Hon lyssnade med stetoskop och hörde att det rosslade mycket i lungorna. Det var så hjärtskärande att höra hur hon skrek och skrek och hon gapade hela tiden som en fisk.
Jag blev förstås jätteledsen men det var ju bättre det hände nu efter bara ca 8 timmar än längre fram.
Till slut så var det då sex valpar i Jerkakullen, 3 av varje kön.
Tikarna är tingade men det finns 2 el 3 hanar kvar till er som är intresserade.
|